Ägnar min tanke till dig!



Skriver ett inlägg till dig!
Ett skrik på Hjälp.
Sen i höstas har du vart allvarligt sjuk. Något ingen trodde du kunde bli.
Du är ju den som cyklar i snö och regn, allt för att kroppen ska må bra.
använder inte mobil, för strålningensskull.
Varför?
Tror många ställer den frågan när någon nära ställs inför döden.
Göran är inte någon släkting, han är min vän. Min gamla lärare.
Göran var en sån lärare som förstod sig på en, han förstod när man hade de mycket, Han frågade nästan alltid oss hur vi ville ha de. Vi lärde känna varandra väldigt bra. Sista året på gymnasiet, väntade jag barn, något Göran gillade väldigt mycket.Innan han vart lärare så var han barnsjuksköterska. varje gång man kom in i klassrummet med magen så sa han alltid. - Är de bra med magen? - Den växer. - Ta hand om dig nu och var försiktig med magen.
Ibland så lät jag han även få klappa den, bara för att han var han.
Våran Göran!

Hoppas verkligen att de här vänder, för just nu ser de väldigt väldigt mörkt ut!!
Snälla!
Du är värd att få leva! Du har inte levt klart dit liv!

Orkar inte skriva något om idag..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback