Förlossningsberättelse
Allting började den 21, hade känt mig illamående och hade haft huvudvärk hela dagen.
vid 15 tiden kom först värken men just då fattande jag inte att de var en värk,
värkarna började komma tätare och tätare klockan var 17 när jag ringer min mamma och
berättar att värkarna kommer med 20 min mellanrum och att det är dags nu.
värkarna började komma allt tätare och nu med 5 min mellanrum.
när klockan är vid 23 ringer jag till förlossningen för att höra med dem om vad de tycker jag ska göra,
Hon tycker att jag ska ta två alvedon och försöka vila,
jag förbereder johannes med att vi ska åka,
han packar in bilarnstolen och sen helt plötsligt får han försig att börja plocka ur diskmaskinen och städa,
där ligger jag med värkar var tredje minut och är helt tokig på honom.
Nu är klockan 23.30 och jag vill åka in,
Johannes ringer in till förlossningen och de säger att vi får komma in på en kontroll.
När jag kommer ut i hallen får jag se att han inte har packat in väskorna i bilen och blir ännu mer arg på honom.
Klockan är nu 00.01 och vi står utanför förlossningen och jag har en värk, när värken är över går vi in på förlossningen och jag får syn på barnmorskan, Nej tänker jag för mig själv.
Jag kommer att dö om vi får henne som barnmorska( henne hade vi när vi åkte upp till förlossningen när jag trodde ottilia var död) aja hon kollar hur mycket jag är öppen och 4 cm var det.
Hon går ut och med sig in har hon en barnmorska och en undersköterska, tydligen ska jag inte ha henne och jag blir överlycklig.
Jag börjar med att bada, när klockan är 01.30 går vi in i rummet och jag börjar med lustgas, helt okej..
Jag kör på med lustgasen och öppnar mig allt mer,
när klockan är runt 05.30 är jag öppen 8cm och Mari min barnmorska föreslår att ta hål på hinnorna,
Ett Niagarafall med vatten kommer.
Värkarna blir nu så starka så de enda gör är att andas lustgas och säger AJAJAJAJ..
Efter en timme så bestämmer jag mig för ryggmärggsbedövning för nu gör det så ont så nu dör jag.
Jag får vänta så där en timme på att narkosläkaren ska komma.
En riktig tjurkärring. Hon sticker och sticker men hon hittar aldrig rätt.
Tillslut gör hon det och då har jag suttit hängande över magen helt stilla i en halvtimme med värkar och plus att jag började spy som en gris.
Nu är Johannes så trött att han håller på att somna och faktiskt har han inte fått så mycke skäll,
Han bestämmer sig för att ringa min mamma och ber hon komma så att han får vila lite.
Vid åtta tiden kommer hon och då sover både jag och Johannes.
Klockan 10 vaknar jag och ser min mamma sitta brevid mig och le.
Värkarna börjar komma tillbaka nu och jag känner att hon börjar trycka på.
Klockan blir 10.30 och jag väcker Johannes för att få lite fruktsoppa,han är helt borta och går i sömnen.
När klockan är 12 och jag har varit öppen ett tag så de börjar förbereda på att hon ska komma ut.
När klockan är runt 13 så börjar krystvärkarna komma och jag tar i för kung och fosterland.
Sedan säger barnmorskan att vid nästa värk om du då tar i riktigt mycket så kommer hon,
självklart tar jag i och ut kommer hon. Klockan är 13.56 den 22 Juni och hon är HÄR!
23 timmar tog hela kalaset och nu efteråt så skulle jag inte tveka en sekund på att göra om det.
Ont som in i helvete gör det men de är det värt!
Tiderna stämmer inte helt, jag skrev den här innan jag fick journalen!
