Måndag.
5 dagar i veckan går jag förbi min gamla skola, varje gång så ägnar några minuter till att tänka tillbaka på hur livet var som studerande. Idag när jag gick förbi efter jobbet, så tyckte jag att jag fick syn på en person som jag kände. För en sekund fylldes min kropp med glädje och tankarna börja snurra. Nej men de måste ha blivit något missförstånd, Han lever ju, jag ser ju han och han är levande. Ju närmare cykeln kom ju mer besviken vart jag. Jag såg fel.
De var inte alls han.
Phuu..
När ska hjärnan förstå att han aldrig mer kommer tillbaka??
Idag har de vart fullt upp på jobbet, efter att halva dagen hade gått, kände jag mig ganska så nöjd, trodde att jag skulle kunna få lite energi över som jag kunde använda hemma men nejdå, strax därefter vart de kaos.
Fick en massa snälla komentarer idag av mina jobbarkompisar.
De är så himla kul att gå till jobbet när man har jobbarkompisar som dem. vilket guldgäng!!
Imorgon slutar jag tidigare och ska försöka ta mig till djäkneberget där förhoppningsvis Öppnaförskolan har sin avslutning..
ja visst e den:) den är köpt på monki:)
Jag tyckte jag såg honom på studenten i år, men det var nog bara för att jag så hemskt gärna ville att det skulle vara så! Allt känns bara så overkligt.
