mammaapappabarn

Idag är det en stor dag, ottilia blir 5 månader och Jag och Johannes har varit gifta i 1 vecka. ja och hur känns de att vara gift? De känns nästan som vanligt, skillnaden är att man heter Holmberg och att jag har fått en till ring, som jag nu såg att jag inte har på mig, glömde sätta på mig dem efter att jag hade bakat klart. aja.. jag är nitton år, är gift och har barn.  Många tycker väl att de är knäppt men om ni känner mig så vet nu hur jag är, jag har nog tjatat på barn sen i 9:an. Som tur var fick jag min lillebror som gjorde att jag lugna mig för ett ögonblick med barn. men ottilia kom 2 år efter. jag har inte tvekat en sekund på att jag skaffade barn, Jag har mitt och de är de som är viktigt för mig, jag är ingen person som festar nätterna långa och gör impuls grejer, visst var jag så innan men efter en tid mognar man och väljer en annan väg, tror jag mognade snabbare än andra i min ålder. Jag har satt upp mitt liv och vill leva efter de.  Jag och Johannes är själsvänner, han skulle inte klara sig utan mig och jag inte utan han, vi gör varandra hela. Johannes visar sin kärlek för mig och de är nått som inte alla killar kan, jag är i behov av att få se och höra kärleken, få veta att någon älskar än. Känner just nu att mitt liv är perfekt, men så ska de väl vara när man är nygift? :)

Hur ser min framtid ut? Förhoppningsvis så får jag sommarvikariat på BB, där jag praktiserade innan jag fick Ottilia. och efter sommaren så ska jag försöka få en anställning eller vikariat, jag vet att de är de jag ska jobba med, och skulle de skita sig så kan jag alltid luta mig tillbaka på att plugga vidare till barnmorska, och barn ska de väl blir flera av, men de får vänta tills jag fått en fast tjänst. Men den kraften och enerigin jag fick när jag föde fram ottilia var enorm, vilken känsla. jag vill bara uppleva den igen, om och om igen och man fick ju en sån enorm skatt efteråt. När jag ser någon som är gravid blir jag helt galen och tänker att hon ska få uppleva de som jag fick uppleva, JAG VILL!

A vilken inlägg de vart´, men jag fick skriva av mig iaf.  nu måste jag städa vidare som jag har lovat Johannes innan han kommer tillbaka med en sovande Ottila, dem är ute på promenad! Hörs senare...